Olof Forssberg är uppvuxen i Hudiksvall och tog studentexamen där 1956. Efter militärtjänstgöring och juridikstudier började han vid Västerbergslags domsaga i Ludvika den 1 september 19 61. Därpå följde anställningar vid Hovrätten för Övre Norrland i Umeå och Kalix domsaga. I januari 1971 kom Olof till Stockholm och började som rättssakkunnig vid försvarsdepartementet där han blev rättschef 1979. Till Svea hovrätt kom Olof den 1 mars 1998 och tillträdde en tjänst som lagman. Olof gick i pension i juli 2004, men tjänstgör fortfarande som domare i hovrätten vid behov.
Olof var borta från dömande verksamhet i 27 år och upplevde det spännande att återgå till domarbanan. Trots att samhället förändrats under dessa år var det mycket som var sig likt. I brottsbalken som trädde i kraft den 1 januari 19 65 fokuserades på icke frihetsberövande påföljder och innebar att individualpreventionen sattes före allmänpreventionen. Varje påföljd skulle syfta till att återanpassa individen i samhället.
Olof är tveksam om kriminalvården uppfyller dessa krav i dag. Dagens situation är den att frivården har mycket begränsade resurser till följd av att de som kommer ut efter att ha avtjänat ett fängelsestraff inte får någon hjälp att bryta med sitt kriminella leverne. Den nya påföljden sluten ungdomsvård för unga lagöverträdare är Olof skeptisk till. Precis som den avskaffade påföljden ungdomsfängelse finns det en uppenbar risk för att sluten ungdomsvård blir en skola för fortsatt kriminalitet. Däremot är det självklart att det måste finnas särskilda anstalter för de allra grövsta brottslingarna anser Olof, apropå debatten som rymningarna skapade sommaren 2004.
Beträffande förslaget att bredda rekrytering av domare säger Olof att det gäller att behålla grundkonstruktionen i domarutbildningen. Att rekrytera domare från andra närliggande verksamheter är möjligt redan i dag. Förslaget att ombilda tjänsteförslagsnämnden bör tas till vara. På så sätt får man ett bättre instrument att göra en meritvärdering av sökanden utan domarutbildning och bredda rekryteringen.
Med den nuvarande reduceringen av antalet tingsrätter ser Olof inte att det innebär några större olägenheter. Resorna för dem som skall inställa sig där blir visserligen längre. När domstolsväsendet byggdes upp var kommunikationerna betydligt sämre. Sedan behövs det större domstolar då t.ex. tvistemål kräver tre juristdomare. Även antalet mål om ekonomisk brottslighet och andra resurskrävande mål har ökat. En liten domstol har svårt att hantera sådana mål.
Att införa generellt prövningstillstånd i hovrätten ser Olof inte som realistiskt. Det finns ett politiskt motstånd mot en utökning av prövningstillstånd i brottmål. Det finns också ett stort värde med muntliga förhandlingarna då frågor kan ställas direkt till parterna. Det minskar risken för felaktiga domar. Beträffande felaktiga domslut, säger Olof att på det underlag som presenteras så är domarna korrekta även i de fall då t.ex. skyldiga har frikänts. Det är viktigt att ha höga krav på bevisningen och det är åklagarens sak att styrka åtalet.
Domstolarna och den allmänna opinionen är inte alltid av samma uppfattning. Det är omöjligt för domare att gå ut i media och kommentera domar utan domen måste ¨tala för sig själv¨. Kanske vore det lämpligt att vid stora domstolar inrätta en ¨presstalesman¨ som kan svara på mediernas frågor. Domstolar får ofta klä skott för att den rådande lagstiftningen inte är helt i fas med aktuella trender och debatter i samhället. Domar måste framför allt präglas av sunt förnuft för att bli respekterade. Sedan är det viktigt att det finns en enhetlig praxis. Lika fall skall behandlas lika. Annars minskar förtroendet för domstolarna.
Olof har gjort sig känd bland nämndemän för att även lyssna på nämndemännens argument. Han säger att det är reglerat i rättegångsbalken hur man skall gå till väga vid överläggning till dom. Det är viktigt med en fri debatt och att alla får säga sin mening. Sedan är det väsentligt att man håller sig till gärningsbeskrivningen och följer gällande prejudikat. Dömandet handlar mycket om bevisvärdering och här kan nämndemännens erfarenhet vara till stor hjälp.
Det är viktigt med nämndemän i hovrätten. Det skapar förtroende bland allmänheten för domstolarna. Domstolarna mår bra av synpunkter utifrån då många domare har en begränsad erfarenhet av andra verksamheter i samhället. Olof önskar att ålderspridningen bland nämndemän blir bättre. Men han är medveten om svårigheten att få unga förvärvsarbetande att åta sig uppdrag som nämndemän. Idag utgör strävan att göra karriär och arbetsgivarens krav hinder för många att ta på sig ett nämndemannauppdrag.
K-G Johansson