Vård inom socialtjänsten

Att döma unga lagöverträdare är en grannlaga uppgift. Reglerna för straffmätning gällande unga (15- 20 år) är att påföljder som överlämnande till vård inom socialtjänsten, ungdomstjänst och sluten ungdomsvärd är vanliga. I de fall då domen fastställs till ¨Överlämnande till vård inom socialtjänsten¨ är osäkerheten stor om vad som blir konsekvensen av denna påföljd. Trots att detta straff är dominerande, när det gäller unga brottslingar, vet vi väldigt lite om vad detta innebär. Andelen dömda till denna påföljd har ökat, trots kommunernas svårigheter med att verkställa domen. Ett stort problem är att ¨vården¨ varierar starkt från kommun till kommun. Dessutom upplevs inte straffet av den dömde som något straff utan som att man går och träffar en ¨socialkärring¨. Antalet återfall i kriminalitet är hela 70 % inom en treårsperiod vilket är anmärkningsvärt.

År 2004 dömdes 2 657 ungdomar till vård inom socialtjänsten. De flesta var i åldern 15- 17 år. Det har skett en ökning med ca 500 personer sedan 1999.  Den stora variationen ifråga om kommunernas insatser för dessa dömda gör att det är svårt att veta vad som fungerar och får dessa ungdomar att bryta med sin gamla identitet. Tidigare dömdes fler unga till böter i kombination med samhällsvård. Detta gjorde att många hamnade i en skuldfälla, som förde med sig att det var meningslöst att ha legala inkomster, då man även hade skadestånd att betala.

Principen att unga lagöverträdare inte skall placeras i fängelse är de flesta överens om, men vad som skall ersätta fängelset är kontroversiellt. Det är tydligt att vård inom socialtjänsten inte är tillräckligt för att hindra ungdomar att fortsätta med sin kriminalitet. Många har ägnat sig åt dold brottslighet under en längre tid. Det förekommer också djupa problem med kulturella skillnader och arbetslöshet. Därtill tillhör dessa ungdomar vanligtvis kriminella gäng som ofta är rätt avancerade och har ett starkt inflytande på individen.

Om kommunernas socialtjänst skall ha ansvaret för detta straff behövs en stark förändring av innehållet och ett mer genomarbetat påverkansprogram. Frågan är om socialtjänsten är rätt myndighet att ta hand om denna påföljd. Det finns förslag om att man bör överföra ansvaret för verkställandet av domen på kriminalvården.

När en ung människa begår brott, bör rimliga effekter av gärningen kunna skönjas. Unga brottslingar har i tidningsintervjuer talat om sitt förakt för samtalen på socialförvaltningen och att det inte kommer att innebära att de avhåller sig från i framtida brottslighet. Detta måste innebära att socialtjänstens insatser ses över och i ett längre perspektiv att kriminalvården får överta dessa straffpålägganden.