Detta något av mina sista inslag som redaktör för SHNF- nytt. Jag slutar som nämndeman i och med årsskiftet. Jag kommer inte att sakna arbetsuppgifter, då jag ägnar en stor del av min tid åt handikapporganisationer och deras specifika frågor.

Jag började som nämndeman 1993 och har varit i Svea hovrätt i 13 lärorika år. Speciellt en del av de vårdnadstvister som förekommit i domstolen, har gett mig erfarenheter som varit svåra att bearbeta. Jag lämnade vpk 1997 och trodde då att min nämndemannabana var tillända i och med valet 1998. En gång medlem alltid medlem gäller för landstingsgruppen.

Det ger mig anledning att reflektera över hur de politiska partierna handhar tillsättandet av nämndemän. De utser ofta nämndemän, när de andra uppdragen är tillsatta och nämndemän blir de som inte redan är överlupna med andra uppdrag.

Politiska partier har förlorat 80 % av sina medlemmar sedan slutet av 1970 talet. Mest har socialdemokraterna tappat i och med att kollektivanslutningen av LO-medlemmar upphörde. Även de övriga politiska partierna har förlorat i medlemsantal med undantag för kristdemokraterna och miljöpartiet. Bakom förlusten ligger realiteten att de flesta partierna har svårigheter med att ta till sig medlemmarnas uppfattningar och därför har medlemsantalet sjunkit så drastiskt. I dag är de mer av valorganisationer, där politiken utformas av strateger och ledningen i stället för att organisationerna påverkas av gräsrötter.

För att nämndemännen skall kunna behålla sin ställning som en företrädare för allmänheten är det nödvändigt att bredda rekryteringen av sin kår. Det ligger i nämndemännens egna organisationers intresse att släppa in andra personer än partianslutna personer. Ett större antal sammanslutningar och privatpersoner bör få rätten att nominera personer för ett uppdrag som nämndeman. Det bör också åligga de politiska partiernas intresse att föreslå personer utanför partierna.

Sedan bör t.ex. länsstyrelserna få som uppgift att utse lämpliga personer för uppdraget. Länsstyrelsen är en statlig samordnande myndighet med tillsynsansvar, en servicemyndighet med lokal förankring som bör kunna utför detta uppdrag korrekt.

Det kommer väl alltid att ifrågasättas om vi som lekmän tillför domstolarna något. Elitismen som idé har allmän spridning, och många anser att jurister borde få döma utan påverkan av nämndemän. Men någon form av representanter för allmänheten har man i de flesta länder och erfarenheter från andra områden än domstolar är värdefulla för rättssäkerheten.

K-G Johansson